måndag, februari 06, 2006

polarisering

yo

brollan har sina polare dom är ett feruktansvärt gängng med grabbrar som tror dom är tuffast i världshistorien

men dom är inte det dom är bara grabbrar

en kallrar sej big mac okcså han har en kniv en annan kallrar sej idioten okcså han har ett stenansickte

fast jag har sett dom där två

big mac när han var okcså på skolkgården med en tjej oj oj han var som en liten snäll blommra som stod där okcså vajade i hennes andedräkct det säjer jag nu yo stenansicktet var som en sandstrand som böljadre sej i böljan blå det säjer jag nu

yo

idioten honmon såg jag i parkleken med sin femåriga lille lillebrollra okcså han gnungade kollrade på kanininerna okcså köpte glass okcså satt och rufsade brollan i håret det var en solskenshistoria

om man tänkrer sej att alla har en sådnan där solskenshistoria inne inuti sej

varför vrålrar man ut sej sin ilska på gatror okcså torg det undrar jag nu yo

varför retrar man upp varandra till bristeningsgränsen det undrar jag nu yo

om man tänkrer sej två sidror av samma mynt sådan är menniskan

om man tänkrer sej två fopållslag

om man tänkrer sej två halvklotsar om jordklotsen är uppedelad

om man tänkrer sej dom okcså vi

men så flyttrar man till den andera platsen okcså hamnrar i motståndarlagret eller på andera sidan jordklotsen

om vi blir dom

om dom blir vi

då blir man polare med dom som man var opolare med förut det säjer jag nu det är inte svårare än såhär: kom över hit okcså rufsa oss i håret okcså köp en glass dom är smarriga på den här sidan okcså

vi hör ihop allihop hör ni inte det

slutra bråkra

det säjer jag nu yo