onsdag, augusti 30, 2006

inte ingenting

före före inne innuti alltning var det som en prikc bara som en minijordklots miniatyrosaurus innan alltning var vid liv var det inte ingnenting utan en början till före början före det som blev början okcså eftrer början kom big bom sprängngde ignång okcså fortsättningen på början som bara växste okcså växste okcså till slut fanns alltning med alltning var okcså i föränderingng okcså plötesligt stod dom bara där gubbrarna som säljrer korv utanfrör vita huset utanfrör krisdagshuset utanfrör södrerstadion utanfrör internet övrerallt strår gubbrar okcså säljrer korv plötseligt stod dom bara där vulkanrerna okcså dom svarta tungnga molnen okcså flygödlrorna plötseligt flög dom bara där okcså ett skrik från en menniskoprimat i ett träd som hej hej lilla miniatyrmenniska men med svans plötsligt ett träd växer plötseligt upp ur leran okcså gräsmattror golfbilar okcså enorma rymdskepp hunger hangarfartyg i universum bom bom nu ska vi kolonololisera rymdnden det säjer jag nu yo okcså menniskor som är tunna som glasskivror okcså kommunimusicerar med membran som snuddrar vid membran okcså kommrer entropin den kan man köpra på komsum: den grå verkeligheten blir den grå verkeligheten okcså eftrer mitten som är entropin början till slutet som är den fullständriga entropins sammanbrott den grå entropin övrergrår i det slutgiltiga kaoset som är större än ingnenting det är allt okcså inne innuti allt ryms ingnenting okcså eftrer ingngenting kommrer inte ingnenting kankse bara sett sista rop på hjälp ett sista kvidande en sista ensamhet mitt i alltning en sista texstremsa som flimrar förbi på en sista skärm okcså menniskor som kommunimusicerar med membran mot membran ellrer inte menniskor med jättestora primathuvuden menniskor som är enorma klotsar fem meter högra som vandrar omkring på varjeandra med enorma maskinrer som man har byggt i enorma fabrikcrer okcså plokcrar upp träd som plötseligt växer upp ur leran leran gräsmattror plokcrar upp golfbilar alltning okcså stopprar in alltning i enorma rymdskepp stoppra in det i leran öppna menniskomunnen okcså stoppra in bara farkostrer som ska föra menskligheten vidrare från början gjenom mitten till slutet okcså kanske längngre längngre bort ändå var är längngst bort av alltning det undrar jag nu kankse är det bara dit man kan nå just nu idag kanske är allt det andra bara bara tomheten dom vita vita oskrivna skärmarna papperena som vi fyllrer i livet allans blankcettrer osm vi fyllrer i med namn sven goran person personnummer önskemål är du lönsam lille sven goran fyll i den här blankcetten vill du sitta på fönstrerplats i det enorma rymdhungerfartyget som ska åkra iväg för att fylla ut det som vi tror texstiserar inne inuti den verkelighet som vi kallrar vår verkelighet men som kanske bara är en vaddå en speglelbild ett skuggspel en textflektion mot bergsväggen ett platonkct som flytrer i det stora ingnenting i världshavet i historien till slut är all bara en liten fast stor händlelse som fortsättrer okcså fortsättrer som ett enda enormt allderig avslutrat nu ett fantastiskct kallelas ett oändeligt fotbollsvm ett kval utan slutspel en dvde utan eftrertexster utan slutscen utan uppehåll regnvädrer solsken allt är bara till slut alldleles stilla

sjönt det säjer jag nu yo